Vad är Magnetisk Partikelprovning?
Den magnetiska partikelmetoden är en oförstörande testmetod som lämpar sig för detektering av ytdefekter såsom sprickor, bindningsdefekter och laminering etc. i ferromagnetiska material. Användningen av metoden utnyttjar det faktum att en ytdefekt i ett ferromagnetiskt arbetsstycke som är magnetiserat kommer att störa det magnetiska fältet i arbetsstycket.
Genom att utnyttja denna effekt samlas de magnetiska partiklarna upp längs sprickan, vilket gör en annars osynlig spricka synlig.
Den magnetiska partikelmetoden har många värdefulla fördelar vid inspektioner av ferromagnetiska material:
- Det är en av de mest säkra samt känsliga metoderna för att upptäcka ytegenskaper.
- Metoden är snabb, enkel att utföra samt billig.
- Indikationer kartläggs direkt på arbetsstyckets yta.
- Metoden påverkas inte av eventuella avlagringar i sprickorna, såsom olja, fett eller andra metaller.
- Metoden kan användas även på delar med mindre färgtjocklek.
- Det finns inga större krav på förbehandling av arbetsstyckets yta.
- Undersökningen kan dokumenteras med fotografier och tejptryck etc, varvid indikationen är en bild av defekten.
- Enkel och robust utrustning ger låga investerings- och underhållskostnader.
Magnetpulverprøvning historisk set:
Magnetisk partikeltestnings historia:
Den magnetiska partikelmetoden har precis som andra testmetoder genomgått en snabb utveckling sedan 1930-talet.
Utvecklingen har främst varit inriktad på förbättring av testutrustningen och hjälpmedel för att göra testmetoden mer effektiv.
Idag finns det många olika typer av testutrustning;
Permanentmagneter kan användas där strömförsörjning är omöjlig eller inte finns pga säkerhetsskäl (explosionsrisk).
Obs: I alla andra fall bör permanentmagneter undvikas eftersom magnetfältet är svagt och även grövre fel kan missas.
Elektromagneter däremot, är lätta att hantera, ger ett starkt magnetfält och används som allroundutrustning speciellt på föremål där brännskador inte får uppstå. Svetsar i vanliga stålkonstruktioner, lagringstankar, behållare etc. undersöks till den grad det är möjligt med elektromagnetisk magnetisering .
En transporterbar strömmagnetiseringsapparat består vanligtvis av en transformator som genom ett par tunga svetskablar kan leverera en växelström på ca 1500-25000 ampere. Vid en spänning på några volt. Förutom handelektroder kan spolar även anslutas till dessa enheter för att brukas vid spolmagnetisering. Användning av strömmagnetisering ska endast göras där brännskador anses vara helt ofarliga eller där eventuella brännskador kan avlägsnas efter testet. Gjutjärns- eller stålartiklar kan normalt undersökas genom strömmagnetisering med elektroder utan att föremålen skadas avsevärt.
Stationär utrustning med strömmar upp till 5000 ampere är utformade speciellt för inspektion av bearbetade delar såsom vevaxlar, axlar och liknande.
Sådan utrustning kallas ofta för en magnetisk testbänk. Vanligtvis är utrustningen försedd med transformator, likriktare, justerbara strömtråg för cirkulär magnetisering, spolar för longitudinell magnetisering, en behållare med pump och omrörare för ackumulerad magnetisk vätska samt anordningar för strömreglering inklusive avmagnetisering. Dessutom kan ultravioletta lampor läggas till för testning av fluorescerande magnetiska partiklar. Ovanstående utrustning har fördelen att testet kan göra undersökningar för både längsgående och tvärgående defekter i samma test.